Offentlig sektor glöms bort i debatten om arbetslinjen

Med huset försänkt i ett ljuvt förmiddagslugn, där alla inklusive katten sover sin skönhetsömn efter nattens matning och blöjbyte, tog jag mig för att läsa ikapp lite av vårens debatt om synen på arbetet (tack Pocket, det blir mycket tid till mobilsurf med en bebis i hemmet).

Efter att senaste tiden ha haft mycket kontakt med offentlig sektor kan jag inte annat än att undra över varför den nästan helt saknas i arbetsdebatten. Med utgångspunkt i Roland Paulsens ”Vi bara lyder” argumenteras högljutt för om arbetet är meningslöst och bör ersättas med fritid eller om arbetet även i framtiden kommer att vara viktigt för både människors egen och samhällets goda.

Utgångspunkten är, som mitt tidigare blogginlägg tog upp, den kraftiga effektiviseringen och tekniska utvecklingen i samhället under de senaste årtiondena. Eftersom inte lika många behövs för att producera det nödvändiga i samhället kan vi istället minska arbetstiden och unna oss att vara mer lediga, när maskinerna tar över våra jobb.

Jag håller med om att det är en lockande väg att gå. Många yrken kommer i princip att försvinna, i alla fall kommer behovet av arbetskraft att kraftigt minska, och mer tid över för vara med familjen, att utveckla sina intressen osv är nog välkommet för de flesta.

Men behovet av arbetskraft/arbetstid minskar inte lika över hela linjen. Inom vissa områden – och då främst inom offentlig sektor – ökar istället behovet. På många håll är trycket enormt på sjuksköterskor, läkare, förskollärare, lärare osv. Samtidigt jobbar man hårt för att hålla kostnaderna nere. I Lund har man t ex valt att stänga akutmottagningen nu i sommar för att spara pengar.

Debatten förs i huvudsak av kulturarbetare och journalister – mig inkluderat – sektorer som kommer att påverkas starkt av av teknikutveckling och effektiviseringar. Man hör inte så många sjuksköterskor eller lärare som undrar vad som ska hända med behovet av deras jobb i framtiden.

Om vi ska använda vårt välfärdsöverskott åt att minska arbetsbördan i samhället kommer den kanske största konsekvensen – och troligen den största stridsfrågan – bli hur det ska göras för offentlig sektor. Det är långt ifrån populärt att höja skatter, men den enda konsekvensen blir att kraftigt omfördela medel dit om vi ska klara både ökade behov, och sänkt arbetstid för dem som jobbar där.

Annonser

Lämna en kommentar

Filed under Uncategorized

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s